En skopa äkta gnäll från gnällbältet
Alex Oxlade-Chamberlain. Han slår igenom i helt rätt läge för The Gunners, det ska vi ha klart för oss. Det är lätt att vara bra då alla övriga yttrar i truppen för tillfället suger hästkuk från en gaffelbandsskadad gammal V65-häst. Arsenal slår ur underläge och det kan faktiskt gå så illa att vi inte ens får fira St. Totteringham's Day i år. Det gäller att skicka matlådorna med lasagne till Sp*urs tidigare än vanligt denna vår, det är ett som är säkert.
En kanna sangria på Invitos uteservering en julikväll vore ett ytterst välkommet inslag i vardagen. Snarast. Fy fan för vintern just nu.
I morgon är det friluftsdag på skolan jag jobbar på. Jag är stationerad på ett äventyrsbad i Örebro och det kommer bli den jävligaste dagen hittills känner jag på mig. Övertaggade 13-16-åringar i ett palats av dödsfällor, helt fantastiskt. Om jag ska palla med att vara den goda borgerliga representanten i samhället och jobba till 75 års ålder så gäller det att använda sina sjukanmälningar rätt för att undvika den obligatoriska stroken. Jag börjar nu och stannar hemma i morgon. Bra så.
För några veckor sedan på vägen hem från Hallsberg råkade jag köra på en räv som kutade över vägen. Den dog troligtvis ganska omgående, likt en vilsen antilopkalv på savannen träffades den av mitt traktorlika vidunder till volvo och slets i två delar. Givetvis så skiter jag fullständigt i rävjävlar och djur överhuvudtaget, total likgiltighet liksom. Men det märkliga här var att det nästan kändes bra att ha dödat den. Borde jag söka hjälp för denna smygande känsla av GTA-vrede eller ska jag helt enkelt skita i det?
Vid tangenterna,
Magistern
En kanna sangria på Invitos uteservering en julikväll vore ett ytterst välkommet inslag i vardagen. Snarast. Fy fan för vintern just nu.
I morgon är det friluftsdag på skolan jag jobbar på. Jag är stationerad på ett äventyrsbad i Örebro och det kommer bli den jävligaste dagen hittills känner jag på mig. Övertaggade 13-16-åringar i ett palats av dödsfällor, helt fantastiskt. Om jag ska palla med att vara den goda borgerliga representanten i samhället och jobba till 75 års ålder så gäller det att använda sina sjukanmälningar rätt för att undvika den obligatoriska stroken. Jag börjar nu och stannar hemma i morgon. Bra så.
För några veckor sedan på vägen hem från Hallsberg råkade jag köra på en räv som kutade över vägen. Den dog troligtvis ganska omgående, likt en vilsen antilopkalv på savannen träffades den av mitt traktorlika vidunder till volvo och slets i två delar. Givetvis så skiter jag fullständigt i rävjävlar och djur överhuvudtaget, total likgiltighet liksom. Men det märkliga här var att det nästan kändes bra att ha dödat den. Borde jag söka hjälp för denna smygande känsla av GTA-vrede eller ska jag helt enkelt skita i det?
Vid tangenterna,
Magistern
Kommentarer
Postat av: Anton
Släpp räven. Funderar man djupare på sånna där grejjer då blir det som för Breivik, det spårar alltså. Rejält.
Gällande barnen, låt de slå sig. Slå sig igen. Be om hjälp. För att sen skaka på huvudet med armarna i kors; "grabben, livet är ingen disneyfilm. På att graviationen är skoningslös mot fetton (som dig). Du fetare du är desto hårdare faller du. Seså, försvinn."
Slutligen om St totteringhams day så är sista kryssmatchen inte spelad ännu för Harry och hans svarta pengar.
Postat av: J
Vad kallar man Oxlade-Chamberlain? Det går ju fan itne att säga Oxlade-Chamberlain utan att låta som Bosse.
Det finns fler rävar i skogen.
Postat av: Anton
The Ox.
Trackback
