Kasamarks IF

Packade nyss väskan, orsakat av en inplanerad färd till London tidigt som fan på fredagsmorgonen. Det är med blandade känslor som Arsenal vs. Bolton ska analyseras från läktarposition. Jag är tämligen säker på att det kommer att sluta oavgjort. 1-1 för att vara mer exakt. Jag ser det framför mig, Kevin Davies tar sig igenom Arsenals backlinje som i dagsläget är lika lättpenetrerad som en 20-årig nyinflyttad student på Coronas dansgolv. Sen kommer Arsenal få panik och tappa rullet gång på gång. Men det blir en kvittering i 75:e matchminuten, Marouane Chamakh sätter kvitteringen som inhopppare. Och vi beger oss raskt till puben The Gunners, alternativt Twelve Pins, och snackar med riktiga gooners från Islington. De gamla gardet som minns George Grahams lagbygge bättre än mig. På den tiden då Arsenal visserligen krävde bra teknik av varje enskild spelare men samtidigt ställde noll krav på snabbhet. Resultatet blev ett lag beståendes av långsamma spelare som var bra med bollen. Det funkade på Anfield '89, så det var ändå helt okej.

Helvete vad jag ska dricka öl i helgen. Jag skiter i att det är med min farsa. Vi är rätt lika trots allt. Come on you gunners!

/M, som i man, I wish Cygan could play for The Gunners on saturday!