Kasamarks IF

För en tid sen slog jag vad med mig själv om att komma tillbaks i försommarform innan löven gjorde seriepremiär. Eftersom gym och långa promenader är för folk som tror på lchf, atkins och diverse andra lösdrivardieter körde jag in på min sedvanliga väg för att hitta storformen. Självplågeri i ett elljusspår. För det är just vad det är. Ingen kan uppskatta dom första varven efter en för lång period av soffläge och robertospizzor.

Mitt elljusspår, här på fina Teg, har varit otroligt tungsprunget den senaste veckan eftersom vädergudarna har gjort sitt bästa och blött ner det vareviga dag. Det har dock pressat fram formen snabbare. Formen mäts inte i kilon eller magrutor. Jag tävlar i tid mot mig själv. Visserligen spricker mitt vad gentemot mig själv, men det spelar ingen som helst roll. Försommarformen närmar sig.

Hur som. Dagens vända var sjukt kul. Redan på väg nerför trappen kändes benen top of the line. Väl framme i spåret passerade jag en gubbe, typ 40. Han hakade på mig och låg obehagligt nära i 1,5 varv. Det kändes verkligen som om han vart förnärmad av att jag brände om honom. Johnny Dramas "VICTORY" ekade i mitt huvud när han väl gav sig i en uppförsbacke.

Ett par tanter passerades också, men dom lever efter en annan divis jämfört med jämnåriga gubbar. De går gärna tills dom hör att någon närmar sig. Då ska de visa sig duktiga bara för att börja gå igen när man väl passerat.

Nu till det roliga med rundan. Just innan jag skulle vika av spåret stannade jag till för att få ner lite luft i lungorna. Då märker jag att en nätt kvinna, ca 35, legat bakom mig i en rosa/svart helkroppsdräkt. Fin var hon också. Precis innan hon passerar mig säger hon.
-Vilket bra tempo du höll. Fina vader också.
-Tack, flämtar jag fram.

Synd att soppan i benen var slut, det skulle vart kul att hängt på kvinnan i fråga.
På vägen hem kom jag på att jag nog måste ut i spåret fortast möjligt, för att öka mina chanser att stöta på henne ska jag springa motsols.

/J som i jävligt bra form(snart)