Ett svenskt inlägg
Okej, så var dagen här. Jag har sedan juli då jag flyttade in i detta skithål som är Tomtebo planerat att skriva det här men nu är måttet rågat. Det handlar om mina grannar, en familj på ca. fyra vuxna och uppskattningsvis elva barn i en trerummare som skriker, grinar och lever rövare från morgon till kväll. Jag vill inte väckas kl. 07.00 en söndagmorgon (då jag i 99 fall av 100 är sjukt bakfull) av ett jävla djungelvrål, troligen orsakat av något Blixten McQueenrelaterat trams.
Jag har snackat med grannarna vid flera tillfällen och försökt att uppträda sansat. De har lovat skärpning men ingenting händer. I morse fick jag nog - jag ska ändå ut härifrån i slutet av november så jag beslöt mig för att släppa på alla spärrar. Vi väcktes brutalt tidigt av ungjävlarnas skrik och jag blev såklart helt jävla vansinnig. På 30 sekunder drog jag på mig min bästa huliganklädsel och gick ut i trapphuset med mord i blick (mord är lite av grejen på Älvans väg och jag är inte sen att anpassa mig). Dunkade på dörren samtidigt som jag plingade på. Farsan i familjen med sin ena fru öppnade och såg förvånade ut. Jag suckade övertydligt innan jag hävde ur mig en harang om att "jag är så jävla less på allt jävla liv varje jävla morgon och de som bodde här innan mig tyckte exakt samma sak" och så vidare. Sammanfattningsvis så var ordet "jävla" centralt. Pallade inte ens att lyssna på deras försök till svar. Nu är stämningen minst sagt tryckt. Varje gång jag visar mig blir det knäpptyst och jag får konstiga blickar.
Fy fan. Det kommer att vara exakt likadant i morgon. Att köpa hus är fan det mest viktiga målet i livet. Att slippa dela vägg med folk. Varför inte i Kasamark?
/Surjävla M
Jag har snackat med grannarna vid flera tillfällen och försökt att uppträda sansat. De har lovat skärpning men ingenting händer. I morse fick jag nog - jag ska ändå ut härifrån i slutet av november så jag beslöt mig för att släppa på alla spärrar. Vi väcktes brutalt tidigt av ungjävlarnas skrik och jag blev såklart helt jävla vansinnig. På 30 sekunder drog jag på mig min bästa huliganklädsel och gick ut i trapphuset med mord i blick (mord är lite av grejen på Älvans väg och jag är inte sen att anpassa mig). Dunkade på dörren samtidigt som jag plingade på. Farsan i familjen med sin ena fru öppnade och såg förvånade ut. Jag suckade övertydligt innan jag hävde ur mig en harang om att "jag är så jävla less på allt jävla liv varje jävla morgon och de som bodde här innan mig tyckte exakt samma sak" och så vidare. Sammanfattningsvis så var ordet "jävla" centralt. Pallade inte ens att lyssna på deras försök till svar. Nu är stämningen minst sagt tryckt. Varje gång jag visar mig blir det knäpptyst och jag får konstiga blickar.
Fy fan. Det kommer att vara exakt likadant i morgon. Att köpa hus är fan det mest viktiga målet i livet. Att slippa dela vägg med folk. Varför inte i Kasamark?
/Surjävla M
Kommentarer
Postat av: Johan
Den där bilden är Kasa. Vi borde sätta oss hemma hos dig och kolla den filmen med ljudet på max. När grannarna klagar skickar vi ut mma-macka i trapphuset.
Postat av: Anton
Word! Vi köper opp Pollux allihop och bor i kollektiv. Pax för svarta hålet... där drömmar krossas och människor göms.
Trackback