Att sälja ett vitrinskåp - en sann historia
Vänner! Det är natt (nåja) och underetcknad var med om en konstig grej för några timmar sedan. Jag sålde ett vitrinskåp via blocket.se och min spontana känsla vrålar ALDRIG MER med en ljudvolym som hotar spränga plexiglaset på Umeå Arena. Kvinnan som skulle köpa vitrinskåpet (redan här märker ni såklart ett kardinalfel, affärer som handlar om pengar är något som uteslutande män skall sköta) bröt kraftigt på finska och stammade fram att vitrinskåpet var för tungt och att hon inte kunde hjälpa till att bära ner det till bilen p.g.a en ryggskada som hon hade. "Okej, men din man som backar upp bilen kan väl komma upp och bära då?" föreslog jag artigt. "Nej", svarade den finska kvinnan, "för han är, så att säga, handikappad". Det var han minsann. Han hade nämligen bara en arm och det godkänner till och med en borgare som jag som arbetshandikapp gällande detta ärende.
Men frågan är ju, hur tänker man när man som två handikappade personer kommer och ska köpa en större möbel? Att jag ska baxa ner skiten helt själv? Tydligen, för det var det jag fick göra. Alla som läser den här bloggen vet att fråga grannar om hjälp går fetbort här. Det tog 32 minuter för mig att dra ner skåpet med hjälp av filtar för att inte skada glaset. Sen när jag fick in skåpet i deras V70 så göra finnkärringen följande: hon försöker då att pruta ner priset med 100 kr. Pruta? Efter att jag har släpat ner skiten åt dem som en simpel grek? Om något så borde jag ha tagit ut en serviceavgift. Hennes strategi var säkerligen att jag skulle tänka något i stil med att "jag orkar aldrig dra upp skåpet igen, jag går med på priset". I helvete heller. Jag viftade bort hennes idioti och tänkte att jag skulle slå ner båda två och ta deras plånböcker + bilen. Ordinarie pris således. Hela händelsen var så white trash att det var fruktansvärt. Jag har ännu inte hämtat mig.
Frågan är om man inte borde göra en fängelsetatuering över vänster knoge ändå? Ovanstående incident skulle aldrig ha inträffat då. Man måste se farlig ut i dagens samhälle. Skägg nästa.
Är jag blind eller kan man inte köpa Foster's på systembolaget?! Besvikelsen är enorm om det visar sig stämma. Foster's är den coolaste ölen av alla. Inte bästa men definitivt coolaste.
Sol över vägen!
/M som i Magnus Erlingmark (brutalt underskattad för övrigt).
Men frågan är ju, hur tänker man när man som två handikappade personer kommer och ska köpa en större möbel? Att jag ska baxa ner skiten helt själv? Tydligen, för det var det jag fick göra. Alla som läser den här bloggen vet att fråga grannar om hjälp går fetbort här. Det tog 32 minuter för mig att dra ner skåpet med hjälp av filtar för att inte skada glaset. Sen när jag fick in skåpet i deras V70 så göra finnkärringen följande: hon försöker då att pruta ner priset med 100 kr. Pruta? Efter att jag har släpat ner skiten åt dem som en simpel grek? Om något så borde jag ha tagit ut en serviceavgift. Hennes strategi var säkerligen att jag skulle tänka något i stil med att "jag orkar aldrig dra upp skåpet igen, jag går med på priset". I helvete heller. Jag viftade bort hennes idioti och tänkte att jag skulle slå ner båda två och ta deras plånböcker + bilen. Ordinarie pris således. Hela händelsen var så white trash att det var fruktansvärt. Jag har ännu inte hämtat mig.
Frågan är om man inte borde göra en fängelsetatuering över vänster knoge ändå? Ovanstående incident skulle aldrig ha inträffat då. Man måste se farlig ut i dagens samhälle. Skägg nästa.
Är jag blind eller kan man inte köpa Foster's på systembolaget?! Besvikelsen är enorm om det visar sig stämma. Foster's är den coolaste ölen av alla. Inte bästa men definitivt coolaste.
Sol över vägen!
/M som i Magnus Erlingmark (brutalt underskattad för övrigt).
Kommentarer
Trackback
