Kasamarks IF

Efter ett oförskämt långt intermezzo från detta forum för yttrandefrihetsyppelse hytter jag än en gång med fingret och luftar rigida tankar, stora som små, av mer eller mindre (b)anal sort.

Först till huggning är ett ämne som redan varit på tapeten och det är de här fotbollsknektarna som likt penisen på William Gallas reser sig för vem som viftar med fetast bunt benjaminer. Jag talar om den nya tidens fotbollsspelare. Jag skriver den nya tiden för att det på "vår" tid var annorlunda.

Jag är inte mer utvecklingsförstörd än att jag förstår att pengarna pratade även för 10 år sedan men för oss som växt upp med ikoner som Gigi, Raúl, Del Piero, Parlour, Giggeli-Giggs, Gerrard, Zanetti d.ä samt halvdana figurer som Spotti och en handfull spelare från Newton Heat (Glazer Utd) är det svårt att svälja med motiveringen att det nog fan bitvis var bättre förr. 

Det nutida undantaget som kapar min tes är De Rossi men annars är de få, de där riktigt lojala och klubbkära (fortfarande fantastiskt ekonomiskt oberoende märk väl). Vilket gör att De Rossi förtjänar en än fetare jävla klapp på ryggen i synnerhet då han omringats av ett lag av fittor i ett decennium. Sen säger cybikern i mig att allt som krävts för att vaginalbehåringen hade börjat gro på De Rossi hade varit än mer Shejk-pund. Nåväl.

Henrik Rydström nämner jag inte vidare då hans dialekt ligger honom djupt i fatet (tips, kolla "värvet" på itunes och lyssna på intervjun med karln - lämpar sig väl för en flygning till Grekland etc).

 

Sist men säkerligen inte minst (i duschen, tihi) måste jag nämna den orimligt graciöse Paolo Maldini. Helt otrolig vilken karriär och sicken stilig karl. Ett frikort som funkar för vilket hetero-par som helst. Alla som har ett intresse för fotboll torde veta om karlns storhet. Ett lag som Milan som under många, många år levde och frodades på lojalitet men som i slutet tappade pga av en lite väl osund balans (läs penionärsalarm). Den senaste tiden har hela skiten havererat men de har ändå kvar en aura som är väl värd att vårda, "Il Rossoniero". Andreas Andersson. Varför släppte de honom, där började förfallet?! Eeeh.

"Buonasera, mi chiamo Paolo e mi piace tua moglie dietro la schiena. Ti piace. Sì, ho un cazzo audace e liscia. Altre questioni in campo?"

 

Nej, Paolo. Jag har inga vidare frågor på området din stekare!

Jag köper att en spelare har ambition. Jag köper också att likt vem som helst att alla strävar efter högre lön. Alltifrån sjuksköterskor och blocketbedrägare till Vlad Putin (OBS! humbugkoppling ej medveten). Det jag inte köper är att man styr en transfer, åtminstone utåt, som en fitta. Exemplen är många och närmast till hands ligger RvP. Så klart.

En man jag aldrig kommer bua eller tala speciellt illa om i nyktert tillstånd. Men han var sååå nära att bli en ikon som ovan nämnda i min och många andras Arsenalböcker men sumpade det. Han och hans satans management hade kunnat styra detta bakom lykta dörrar istället för att sköta det offentligt. Faktiskt. För de som jobbar i branschen och är initierade är jag övertygade om att de snappar upp om en spelare i en klubb vill vidare utan att hålla på med trams. Ja förrutom Raiola då, den mannen kan omsätta pengar. Eller är jag naiv?

 

Ja, man kan kalla mig en man av tiden (ett titellöst Arsenal på si och så många år, vem räknar egentligen) då jag hävdar att lojalitet och klubbkänsla gör de där allt färre ögonblicken av framgång än större. Ja, Arsenal har inte vunnit på länge. Men det har å andra sidan inte S*urs heller för den delen. Nej, det som känns är de där halmstråna till framgång (eller käppar i hjulen för andra) som väcker den där 13-åringen från Kasamark inom mig som en gång förälskade sig i en debuterande, och lobbmålande, Freddie Ljungberg. En dag där Nelson Vivas var den man ville va när man tacklade Kenny Johansson direkt oschysst på skolgården i jakt på bollen på rasten.

Trist, men så ser verkligeheten ut när agenter och 14-åriga kids med Beats-lurar (och mjukisbyxor??!) som betalar 600kr + för en TRÄNINGSmatch på svensk mark. En tid där fotbollen blir mer och mer generisk för vart år. 4-5-1, 60000+ arenor, golfgreener till planer, arab/spelbolagsspons och legionärer överallt.

Vad hände med 4-4-2 på en regnsjuk "The Dell" med för stora tröjor och myndiga fans på plats? Äh.

Kärleken är blind. Kärleken till den runda jävla idiotgrejen som modsen kallar boll, då helst av märket Select.

 

Vidare. Styrelsemöte väntar om 12 dagar. Likt UEFA ska vi gotta oss i vin, kvinnor och sång för att imellanåt disskutera klubbens framtid. Förra årets möte ajournerades dagligen r/t ett evigt toastande (läs: rostmacksätande/skålande) som den grekiska ö-världen tarvade. KIF tar sed och säd dit de kommer, något som borde stå i klubbmärket. Ett klubbmärke vi kanske ska till att designa under årets möte? 

Åh, just ja. En har kärat ned sig i en tatuerad vegankvinna från Skellet. Livet är fan inte logiskt någonstans.

// 031-sektionen