Konferens!

För att återkoppla till förra årets konferens i den smutsiga grekiska ö-världen bland flaggtjuvar och vidriga dokusåpamänniskor så föreslår jag en ny vända. I september får jag mitt ledigt, så om någon annan råkar ha viljan och möjligheten då så åker vi tillsammans. Alla ska med! EE är underrättad och vederbörande drar i lite trådar med skolan i detta nu...

// 031:an. Fortfarande hes sedan helgens dubbelkonsert.

Magistern, döpa jäntan till Sandy? Eller bara Badlands.

Sommarplågor

Mygg, Sean banan, knott, fästningar, skitväder, norrmän, sviarn och Ernst. Sommaren är inte bara hopp och lek, men värre än allt ovanstående är att sitta bredvid någon som inte kan tugga tuggummi.

Sista semesterdagen. Härlig Ågren vid lunch, kvällen blir en prövning. Wirre är nog lösningen.

/direktörn

Några sanningar så här på förmiddagen

Vaknade nyss med en jävla ryggvärk, troligen orsakad av den giftiga kombinationen ålder/för mjuk säng. Med anledningen av detta så ger jag upp dagens storslagna planer på löpträning och beger mig raskt till Kebabnekajse i stället. Hyckleri är skönast före kl 12.00 har jag upptäckt.

"Kvinnor ska vara som whisky; 18 år gamla och inlåsta i källaren."
Refused är tillbaka och drar storpublik i staterna. De var t.o.m. med i den falskt leende mannen Jimmy Fallons talkshow. Kul för Umeå men visst fan är det väl märkligt att alla små skithögar till ungdomar i Umeå springer omkring och låtsasjublar över denna reunion? Simon påpekade senast det märkliga i detta eftersom att vi som är födda i mitten på 80-talet är på gränsen till för unga för att ha varit med när Refused var som störst och nu säger sig varenda 16-åring ha stenkoll på vad det handlar om? Ungdomar är ju fan dumma i huvudet.
Charlie George calypso. Over and out.
 
Vid tangenterna,
Magistern
 

Utkast: Jul. 13, 2012

Loggar in på den portal som är blogg.se och smiskas hårt av insikten att designen är helt ny (läs: förstörd). Med ens förstördes den där känslan av manschuvinistiska strömningar som bara måste komma ut i skrift. Nåväl, här följer några tänkvärda samhällsnotiser:

1. OS. Vi kommer ju fan inte att ta en enda medalj har jag och experter i min närhet kommit fram till under en ytterst givande ölsession. Carolina Klüft är den största boven i detta; hennes förra (visserligen pajasartade) gren 7-kamp gav ju alltid ett givet mästerskapsguld. Men hon svek. Riktigt ordentligt dessutom. Längdhopp?!

2. Jag drack en kopp kaffe på NK Strömpilen i dag och jävlar vad många små högljudda ungjävlar som levde rövare på platsen. Föräldrarna bara satt där och accepterade. Inte okej. Min tinnitus jävlas bara mer och mer efter detta.

3. Alla band eller liknande som gör covers (och därmed slaktar låtar på ett sätt som hör hemma i det nedlagda slakteriet på Bölevägen) ska straffas hårt. Detta baserar jag på att Journeys mästerverk skändas i varenda jävla TV-program nuförtiden. Journeys låtar är heliga och ska endast framföras av Journey.

Satans jävla Glee.

Vid tangenterna,
Magistern

Live från Nydala

Direkt från stranden.
Samma frågor som vanligt. Har tjejen tre badlakan bort sillissar? Och var badar alla utlänningar?
Mycket tjockisar här.
Mot den moderna fotbollen
/ direktörn

It's alive!

Jodå, bloggen lever igen efter några veckors uppladdning! Sitter just nu i ett kolmörkt rum med endast en iPhone och försöker tvinga fram den kreativitet som jag så gärna vill ska genomsyra min personlighet men som på något sätt faller likt Susanna Kallur efter att ha slagit i den första häcken. Skitsamma. Jag såg andra halvleken av Umeå FC vs. Landskrona BoIS och fy fasen vad illa skånepågarna lirade. Hemmavinsten kändes lika säker som ett amen i betongpalatset Tegskyrkan i all sin prakt. Det var för övrigt några gamla kursare till undertecknad som en gång poängterade det kärnkraftverkslika i nämnda byggnad och jag var såklart inte sen att försvara allt Tegsrelaterat till siste blodsdroppen. Även om metaforen i sig både var riktig och relevant.

Sommaren är kall men fan så härlig när man är på hemmaplan igen. Om Umeå är Dom Perignon från -96 så är Örebro en 33 cl glasflaska innehållandes avslagen öl av märket "kung". Där snackar vi dålig öl.

Eftersom att Olof Mellberg gjorde en finfin EM-turnering så hyllar jag prestationen genom att jobba fram ett ordentligt skägg som ska hänga med ett par veckor nu. Mellberg känns för övrigt som den ende riktige mannen som vi har i landslaget nuförtiden. Förr kunde vi se ett mittfält med übermen som Klas Ingesson, Jonas Thern och den hårdaste av de alla; Stefan Schwarz. Briljanta män och fotbollspelare. Men nu, nu får vi se diabetikern Rasmus Elm och någon kille som heter Holmén fladdra omkring på kanterna likt tappade tjugolappar i starka vindar över Kolbäcksbron. Ingenting jag vill se - ingenting ni heller vill se. Nästa år vill jag att Tommy Söderberg kommer tillbaka och kör landslaget helt efter eget tycke.

Vid tangenterna,
Magistern

RSS 2.0