Kongo-Kim slår till igen
"Nytt för i år en särskild klass för utvecklingsstörda spelare. Det är Kim Källström, fotbollsfostrad i turnéarrangören Häcken, som har initierat Kim Källström Trophy."
/magnus
Soul, för små t-shirts och en massa India Pale Ale.
Notiser på fredagskvällen
I december kommer undertecknad att göra ett gästspel i staden Örebro. Stadsdelen som jag kommer att bo i ligger nära Karlslund som är Örebros svar på Böleäng. Det är även hemmaplan för det damallsvenska laget KIF Örebro. Det är inte utan att man känner sig lite mer välkommen med det respektingivande prefixet. Annars är min hållning till Örebro stadigt skeptisk. Mycket svarta man där.
KIF:are dricker inte för att det är gott. Vi dricker för att vi måste.
Seaman
Sagna - Adams - Toure - Winterburn
Ljungberg - Vieira - Petit - Pires
Bergkamp - Henry
Vilka män!
/magnuslidstroem
I natt jag drömde någonting
Egentligen vill jag bara slå ett slag för våra smygläsare. Ja, typ Aslak ute i världen, Halt-Erik, Barca-Peter eller smygläsar-Tomas. Ni är fler också. Men jag har inte tid för er alla. Bilen hämtar mig snart.
Hur som haver, jag vill se ett inlägg eller tre från er. Skriv om skit i vardagen eller livströtta motarbetare. Alternativt gör ni som jag och sparkar på det sedan länge döda damfotbollsliket. Det blir man aldrig trött på.
Hur kommer det sig egentligen att Tina Nordlund fortf dyker upp i morgonsoffor och paneler? Jävla typ det där alltså.
Mr Macka, Tomas och jag + lite folk utanför fotbollslivet gör helgen i en stuga i Pengsjö. Har ni vägarna förbi får ni gärna rocka med mina polare och sätta skräck i golare!
En iskall innanför västen
/ J som i Jonnie Bråttom
Om idrottsföräldrar
I alla fall så minns jag med en nästintill obehaglig säkerhet en tjock kvinna på läktaren den kvällen. Efter att ha tvingast lyssna till djungelvrålen som fullkomligen ekade över Umedalens IP den ljumma och sköna augustikvällen så stod det bortom rimligt tvivel att hennes (lika feta) son vaktade IFK Sundsvalls mål. Målvakten hade det inte lätt. Inte nog med att han var en av lagets kortare spelare, han hade även världens största press på sig från sin morsa på läktaren. Jag har idrottat i lagsammanhang sedan jag var 5 år gammal men jag har aldrig upplevt ett mer förnedrande läktarcoachande än detta. Ingen fick mer ofrivillig och mestadels negativ uppmärskamhet än den fete målvakten från den läktarcoachande morsan. Det var en extrem förnedring i klass med att jag skulle tvingas byta en kamaxel inför publik.
Nej, som förälder till ett idrottande barn så ska man vara stödjande på ett diskret sätt. Skjutsa och hämta om det krävs och hjälp till ekonomiskt med utrustning och resor m.m. Men ge för i helvete fan i att läktarcoacha. Det gör bara skada och är respektlöst mot tränaren som faktiskt har till uppgift att coacha och utveckla sina spelare. Summan av detta? Var bara så där klassiskt svensk som bara vi svenskar kan, d.v.s. gå på matcherna men håll för fan igen käften. Vråla kan man göra på seniorer och professionella idrottare, inte barn och ungdomar. Så, det var veckans seriösa inlägg. Sol över vägen!
/Mange, som vet hur det funkar.
Trams
Trams är ett begrepp som vi gärna slänger vilt omkring oss. Men herregud vad tramsigt det är med Journalisternas masshypnos när det gäller "fotbolls-vm" som ingen bryr sig om. Varför kunde inte tex Aftonbladet slagit på stora trumman när sommarens näst häftigaste fotbollsmatch spelades inför 105000 jeppar på Azteka i Mexico. Visserligen bara U-17 VM. Men ändå. Mexxarna vann iaf. Det enda som kommer toppa den är finalen i Copa.
Trams är också när användare på facebook går med i grupper likt denna; Ikea till Umeå. Jag vet egentligen inte vart jag ska börja min utläggning om det här. Därför hoppar jag över det och avslutar tramsandet med att Kamprad skiter i Facebook.
Vad som däremot inte är trams. Det är öl i Fleetwoodmacs soffa en onsdag.
Tjejerna är lika bra som killarna var 94. Trams.
Hope Solo, tjejen från USA som var sämst ute och därför tvingades vakta målet, är nog ett vilddjur i sängen. Det ser så ut, i mitt huvud.
Mot den moderna fotbollen.
J som i Jay-Jay Okocha
Klubbärenden, mörker, bedrövelse och kanske en gnutta hopp.
Var hälsade kära läsare ty jag är åter från det pyskologiska experimentet som är en sverigesemester. Nu tänker ni att han stavade fel men icket, det är fullkomligt medvetet eftersom vi alla givetvis vet att pyskologer har ett hittepåjobb.
Vid sidan av diverse trevligheter ger en rejäl bilsemester en del insikter. Det mest självklara och tydliga är att människor ovanför Hudiksvall fan inte kan köra bil. Det kan låta som en ganska basal kunskap för en människa i västvärlden ty bilister är vi allihopa nära på. Det blir dock pinsamt uppenbart att det svåraste norrlänningen mäktat med bakom ratten är någon rondell eller två i gles trafik. Vägmarodörerna ökar i explosiv takt efter att hudiksvall passerats och innan man är i Umeå slås man av insikten att det fanimej bara är spärrmongon längs E4 norrut.
Skämt åsido vilka erfarenheter tar man egentligen med sig från denna genuina svennebananparodi som stavas bilsemester? Det ska jag minsann förklara. Först av allt borde Större delen av Stockholm jämnas med marken och alla som tidigare ägt fastighet tilldelas en lott mark mellan arjeplog och kiruna samt ett 4-mannatält. Eventuellt kan de få en spade och ett salongsgevär så de klarar sig någorlunda. Skärgården är det enda som får stå kvar, där är det fint och lantligt, lite mysigt till och med. När makten är vår blir det steg ett. För det andra så har listan på människor som skall skjutas av ökat i formel 1-takt och då har jag ändå varit vänlig nog att skona stockholmarna (efter lite gallring så klart) och gett dom egen mark! Jag känner dock att jag inte vill vara långrandig just gällande detta eftersom de flesta läsarna vet mina tidigare åsikter med uppenbar tydlighet. Hur som haver finns det ett skinande exempel på de första kandidaterna till avfolkningsstrategin. Nu tänker ni: "Menar han poolpartyförsäljande chartersäsongare eller möjligtvis störiga andragenerationsinvandrade småtjejer som plockar fram kebabsvenskan med jämna mellanrum trots att de talar Svea rikes språk felfritt?" Nej och nej. Det finns mycket att avsky här i världen och gräver man runt lite i mackans hjärna hittar man säkert ett 100-tal kategorier min begränsade tankeförmåga inte ens kunnat erinra sig. De jag avser nu är inga andra än: Ullaredscamparna.
Först ut: Kvinnan som under 25 minuter bara packade sina varor efter en sväng inne på Gekås och staplade stora bärkassar på varandra i kundvagnen och slutbetalde en nota närmre 45000:- medan hennes dotter med en desperat blick vädjar om hjälp till alla som går förbi och bevittnar galenskapen. Var är socialförvaltningen? Det är fanimej dom som borde campa där.
Andra plats: White thrash-paret i 50-årsåldern som skrålade på bred skånska om hur fantastiskt det var att kunna köpa 30 flaskor diskmedel för säkertligen 4-5 kronor mindre per flaska. Det störiga med dem var dock att de var sjukligt överviktiga, klädde sig som bonntölpar (crocs såklart, med små blommor på) och stångade in både kundvagn och utvalda delar av sina massiva kroppshyddor i alla som stod i vägen för dem och deras fyndköp.
Tredje plats: Karlafan som driver skiten, skottpengar utfärdas härmed. Notera dock att kunderna är den egentliga ondskan så nyckeln blir att lura dit dom allihopen med extra billiga priser innan Alfreds Nobels uppfinningsrikedom löser problemet en gång för alla.
Övriga platser: Alla kvinnor som springer runt som halshuggna höns och köper allt som kostar mindre än 50-lappen för att de kan, medan deras livströtta gubbar antingen apatiskt följer med styrandes en kundvagn med påträngande svettfläck på magdelen av deras grådaskiga ullaredslinne, eller spritar så inihelvete på campingen bara för att fly vardagen för blott en sekund.
Jag har själv fått jobba en hel del bara för att bearbeta den upplevelse som är Ullared och som den logiska varelse jag är försöker jag givetvis konkretisera och mentalt arbeta mig igenom intrycken. Svårigheten att uppnå en genuin förståelse för fenomenet är påtaglig även om jag ryser en gnutta av vetenskapsmannens upptäckarglädje när jag summerar mina sinnesintryck. Det måste varit så här de första upptäckresandena kände sig när de stötte på gorillor i afrika och myntade deras namn som direkt översatt lyder: Gorillai - Håriga kvinnor. För de av er som ännu inte upplevt den sanne upptäcksresandens rus bjuder jag på de tidigare nämnda resenärernas återberättelse i enlighet med wikipedia: "Männen kunde vi inte få fatt, då vi förföljde dem; de undkom oss lätt, eftersom de klättrade över avgrunder och försvarade sig med klippstycken. Vi infångade tre kvinnor, men vi kunde ej föra dem med oss, eftersom de bet och klöstes. Därför måste vi döda dem; vi flådde dem och skickade skinnen till Kartago".
Det finns egentligen bara en benämning som till fullo beskriver fenomenet Ullared med någon form av rättvisa: Socialt experiment.
Man nästan hörde vetenskapens maskineri snurra.
Resandet bjöd dock på en hel del festligheter, jag insåg för någon dag sedan att jag nog bara varit helt nykter 4 eller 5 dagar på 3,5 vecka. Det känns bra.
Även Svedalas befolkning bjöd på en del lustigheter till exempel det stora fanet (dubbel bemärkelse) som på Iron Maiden mindre nyktert tjoade något som liknade låttexter på de lite mer klassiska musikstyckena och satte sig ned surt och tjurade i tystnad varje gång en låt nyare än '87 spelades. Han vägde 110-130kg, hade konstans gällivarehäng, skäggväxt som skulle få ZZ-top att kikna av avund, iron maiden-tischa såklart och mannen rundade av sin outfit med fårskinnsjacka (inte ylle, obearbetat fårskinn) och kobojsarhatt. Top notch!
En annan av vårt avlånga lands sanna original försökte göra sig vän med KIF-lärlingen Henrik på systembolaget i Göteborg. När en defekt flaska sprutade ner två kassörskor i butiken närmade sig mannen Henrik och väste något skämtsamt om händelsen i Henriks öra. Den sistnämnde beskrev med stora grimaser doften av mannens hela uppenbarelse som det värsta han någonsin känt varpå Henriks sambo fyller i: "Jag tror han kissade ner sig medan vi stod i kö". Enligt ögonvittnen skall doften inne på Jonnys toalett på fridhemsplan inte kommit nära. Fem toasters av fem möjliga!
Dam-VM i "fotboll" heter det, med betoningen på de yviga citationstecknen man gestikulerar i vardagligt tal. Jag ska skicka arga brev till aftonbladet och expressen om de fortsätter envisas med att benämna detta pinsamma spektakel som "Fotbolls-VM". Det är fanimej inte ens samma sport och alla som någon gång upplevt den sprittande känslan man får av ren glädje i sin beniga kropp när man lyckats bolla till 10 för första gången borde ta fram högaffeln och genast genomföra en skallgång där patrasket likt frankensteins monster jagas ut ur byn.
Åter till trevligheter, jag vill ju inte framstå som bitter i något sammanhang. När fan blir det lagfest? Mitt förslag är att Magnus och Erik som nyss bytt lägenhet får kivas om vem som skall få äran att vara värd. spektaklet torde kunna ske 23-30 juni. Magnus torde ha en ledning då han bor nära en mordplats, det känns som rätt område för Kasamarks finest att husera. Med pompa och ståt tycker jag att vi skall teambuilda ihop den tappra grupp kasamarkare som utgjutit blod för den vita tröjan i år. Det här ärendet beslutas genom enkel handuppräckning. Bifalles med 1 hand mot 0. Då var det bestämt, inte ens Judge Dredd hade kunnat sköta det bättre.
För att avrunda denna närmast misantropiska empiriska redogörelse skulle jag vilja utbringa en skål för det faktum att varje kasamarkare skulle ligga på topplistan över P1:s bästa sommarpratare någonsin utan att egentligen ha så imponerande upplevelser att dela med sig av.
Hatten av för en fantastisk blogg, tack för denna gång och auf wiedersehen!
PS. Det smula hopp jag nämner i rubriken är att man kan dricka öl till en sen frukost på semestern. Höll på att glömma det.
/S som i semesteralkoholist och livsnjutare
Torsdagsklubbs revival?
Nå, vad säger herrskapet? Torsdagarna i Umeå har varit lugna nog. Dags att vi livar upp stan igen. Jag har mycket att prata om. Utskällningar, Uppsala och Untermensch. Mr Mackas balkong kanske?
Helt off-topic
På tal om inget. I min drömvärld så borde det vara straffbart att arbeta på måndagar medans solen skiner. Iaf under semestertider. Typ bedrägligt beteende och ge en fet bot från länsman. Det är iofs mycket som vore bättre i min drömvärld.
Flashback är guds gåva till arbetaren i gemen. Undra hur många arbetstimmar i Sverige som slösurfas bort på den sajten. Idag har jag, på arbetstid, luskat ut vad det var för typ som skenade på Tomtebo, vad som händer om man skjuter ett pistolskott rakt upp samt läst om "Roligast fail på fyllan". Nu är det dags att varva youtube.
Edit: Dagens fynd på youtube. Som hittat. Vad fan tänkte Fuglesang med och vart hittar man dom pillren i stan?
Ett vanskligt inlägg, månne
Jag förstår att jag troligtvis är ute på djupt vatten nu. Står upp i en gummibåt utan flytväst. Åker långfärdsskridskor utan vare sig isdubbar eller visselpipa. Och så vidare. Men tanken är att ur mitt (högst begränsade) perspektiv beskriva valda delar av den nuvarande KIF-truppen i en komparativ studie med världsfotbollens profiler. Ni vet, diskussionen som påfallande ofta kommer upp under torsdagsklubbens alla sammanträden. Vilken världsspelare är man egentligen mest lik? Jag har nåra teorier:
Vi börjar mellan stolparna som sig bör. Antti har sin förebild i sitt favoritlag, nämligen Heurehlo Gomes i Tottenham Hotspurs. Vår finske fantom är likt Gomes en atletisk keeper som ofta är spektakulär med en bra räckvidd.
Vidare till backlinjen där Nordström huserar. Här ser undertecknad stora likheter med främst två spelare, den ena är ett schweiziskt Arsenalreject och den andre är ingen mindre än Petter Hansson. I likhet med Petter Hansson så håller Nordström positionerna väldigt bra samtidigt som att han har börjat sätta långskott den senaste tiden.
Turen går vidare till truppens hårdning. Killen som skrämmer skiten ur både motståndare och domare. Jag talar såklart om Jerker som inte backar för en enda närkamp. Jag tror att vi alla kan enas om att han är vår Mark van Bommel. Jävligt viktigt att han en sådan kille på sitt lag. Hatten av!
Erik Sandström är ett nav på mitten och är en pådrivare utan dess like. Även om Erik är alldeles för målfarlig för att jämföras med den här spelaren så tycker jag mig se klara likheter med Gennaro Gattuso. Tyngdpunkten, närkampsspelet och inställningen väger över och givetvis så är detta av extrem nytta för KIF.
KIF:s kanske störste profil är den notoriske mittfältaren Brink. Här snackar vi stort hjärta och en kampvilja utan dess like. Även om passningsspelet inte är på samma nivå som Roy Keane så kan jag ärligt talat inte tänka mig någon bättre i liknelsen.
Nu till lagets huligan, Macka Nilsson. Här vet jag att Mackan vill att jag ska skriva Gareth Bale eller Luka Modric men så kommer det dessvärre inte att bli. Mackan huserar vanligtvis på mittfältet där han dribblar en hel del och har mycket boll. Jag ser likheter med Mikel Arteta, det är samma positionsspel och liknande dribblingskonster i liknande lägen. Kreativiteten är nyckeln.
Erik Sjöström huserar även på mittfältet och är inte helt olik den tatuerade danske gangstermittfältare Stig Töfting när han är på rätt humör. Mycket tvåvägsspel och gärna en glidtackling om det är så att matchen kräver detta. Ju mer jag funderar på saken desto mer tycker jag att det stämmer.
Så har vi kommit till anfallsuppsättningen. Simon har ett ganska så brett register men trivs bäst i en ganska tillbakadragen forwardsroll. Jag kommer osökt att tänka på en ung Tomas Rosicky, inte den vi har sett de tre senaste säsongerna utan den Tomas som klappade in mål för tjeckiska landslaget. Det är samma typ av förstatouch och samma typ av driv som Rosicky var bra på.
Lagets stjärna Lars är jävligt lik Theo Walcott till spelstilen. Det ser alla, det behövs ingen vidare motivering.
Slutligen, vem tycker jag själv att jag kan jämföras med? Tankarna gick instinktivt till både Pia Sundhage och Kicki Bengtsson men jag tror ändå att det landas i Georgios Samaras. En tämligen ofarlig anfallare med bra skäggväxt. Det får vi acceptera.
Kommentarer på detta? Lägger in en reservation för att jag har drickit några öl och freebasar kraftigt på torsdagskvällen. Skål!
/Magnus
En sällsynt pinsam superseger.
Spain is shithole i wanna go home
som hyllar dessa sengångare och deras livstil.
Att bli kritiserad för sin punktliga livsstil av dessa människor är ju för fan som att
bli kritiserad av uteliggare för att man bor i en lägenhet. Det
är ju så jävla mycket mer hasta manana att bo på gatan och gräva i
soptunnor efter metallskrot. Där har vi verkligen mycket att lära
i väst.
Här hade jag tänkt skriva ett särskilt detaljerat avsnitt om hur spanska kvinnor
är fula, tjocka, otrevliga och blonderade. Men eftersom jag står över detta
så låter jag bli.
Bitter och mobbad i soelen,
Mackan
Tre snabba men samtidigt tänkvärda frågor.
- Vad händer med plastkulorna från stans alla konstgräsplaner när dom hamnar i naturen? Jag misstänker att nedbrytningsprocessen bör gå lika fort som ett badhus, en evenemangsarena, nytt bibliotek eller varför inte ett IKEA-bygge i Umeå.
Samlar man tillräckligt många svarta kulor, hihi, så vore det förnämligt att täcka över Umedalen och Grubbe så att resten av stan slipper skämmas. -
Vad gör BP idag? Enligt säkra källor syns han inte längre på Volvo lastvagnar. Vet någon var han är? Eller vad han gör? Jag tänker mig en hängmatta och ivrigt virkande på väggdukar. Sommarduken som han jobbar på nu går i vit bakgrund och grön text, "Bra där nr 7!"
-
Sist men inte minst. Varför har vi inte haft någon riktig lagfest? Vem bjuder upp och när styr vi stan som man ska? Magnus och Erik har just flyttat. Vi kör hos någon av er. Bra. Bokat.
Konstgräs är för övrigt en fluga, precis som internet, i-phones och allt annat modernt trams. Naturgräset är utrotningshotat i Umeå. Snart finns det inte mer. Klassiska planer som Tegstunet och Gimoborg är snart ett minne blott. Nu sägs det att stans sista naturgräs(?) vildmannavallen hotas av konstgräsnazisterna. Det är med sorg som den sista gräsplanen i stan lämnar in. Det var bättre förr. Som vanligt!
Dagens tips. Per Morberg har knåpat ihop en egen tidning. Läs.
/J som i Jesper "judas" Jansson
Åkerbloms tunnaste bok
/Ni vet vem
Tant Johan
Damfotboll är förresten lika tråkigt idag. Pontus K är den enda höjdpunkten. Hejja Nordkorea och den sanna ledaren.
J
Jakten på den viktiga berusningen
I dag såg jag ett gäng prepubertala små liv iklädda smaklösa kläder som förde tankarna till ett epilepsianfall. De gick bakom Grubbeskolan och hade på något sätt fått tag i folköl som gissningsvis skulle konsumeras under något patetiskt försök till fest så här på fredagskvällen. Magisternerven i mig kändes av och jag letade instinktivt efter en linjal att klappa till gossarna med. Men, vi ska kanske inte vara för hårda. Vi har ju alla varit där kan jag känna.
När man var 15 år gammal var det minsann ett projekt att styra upp alkohol. Jag tycker att vi kan sammanfatta de hela med ett ord: planering. Nu när man är långt över 20 och barnlös så kan man ju utan minsta bekymmer styra upp en spontanfylla vilken kväll som helst. Det är ingenting som stoppar en annat än vissa moraliska förpliktelser (som man i den här åldern har lärt sig tysta effektivt). När man var 15 så hängde allt på att hitta en utköpare, eller "källa" som det kallades på Tegs Centralskola. Det kunde ta flera veckor att lyckas prångla ut ett sexpack Norrlands Guld 3,5 som senare gömdes på väl valda ställen där ölen blev mer ljummen än vad man trodde var möjligt. Men fan vilken gemenskap och vilken känsla det var när man väl lyckades. Osäkra och auktoritetssökande tjejer fanns det gott om i ettan på gymnasiet, det gick helt enkelt inte att misslyckas.
Satan vad gammal man känner sig ibland.
/Magnus, en man med en tydlig ålderskris just denna kväll.
Svettigt
Vänner! Undertecknad vill först och främst be om ursäkt för den högst ofrivilliga frånvaron som har drabbat KIF den senaste tiden. Det handlar om ett arbetsschema som inte är kompatibelt med en satsning på fotbollskarriären och det är minst sagt bedrövligt. Bollkänslan har aldrig varit sämre och inte fan blir den vassare av kvällsturer i Umeås semimörka kvarter på Umedalen.
Jag torskade vid en hastighetskamera i dag. Blixten slog till som en käftsmäll och kändes som en kvick soluppgång. Tackar som fan för den. Ber till högre makter om att mina enorma solglasögon som bars vid tillfället skall försvåra identifikationen kraftigt.
I morgon är det Ostronfredag och självklart ska vi fira med ett riktigt delikat ostron.
Sol över vägen!
/Mag
Amputera blev simulera.
Istället tänkte jag skriva en rad om min fot och vad den har bjudit på under dagen. Den högra änden på mitt ben stukades igår. Inget superfarligt egentligen, vid det här laget börjar jag bli van. Igår kväll när jag försökte somna funderade jag på vilket sätt att amputera som är bäst för kroppen. Bensåg eller köttyxa. Med sågen borde det bli fint och rakt samtidigt som det lär ta ett tag, yxan köttar snabbt men lär skapa oreda. Jag hann somna innan jag kom fram till vilket jag skulle be om direkt jag anlänt till mitt jobb på sjukan.
En stukning är alltid som värst direkt på morgonen dagen efter så jag påminnde om haltalotta och den ledsna finnen som gästade vårt hotell nere i Grekland. Den finska hängläppen försvann i takt med den omtanke som sjuksköterskorna visade, speciellt dom yngre sommarvikarierna. Herregud alltså. Desto längre dagen gick överdrev jag haltandet och pratstunderna med ssk damerna ökade exponentiellt. Imorn drar jag på mig shorts och ankelsockor så att bindan syns.
På den enbenta cykelturen hem så funderade jag på om man skulle låna hem en låda gips och simulera ett armbrott också. Det måste ju toppa en simpel stukning.
Kollade 25 min damfotboll nyss. Herregud vilken parodi. TV 4 och sportstudios har aldrig varit en bra combo. Det var nästan så att jag tog fram skämskudden i soffan. Gör dom det med flit?
Studion skulle bjuda på mer underhållning och expertkunskap om man ringde in Leila K, Baren-Meral och Linda Rosing samtidigt som man körde med fri bar. Lägg till Pontus K som expertkommentator på det så har du en oslagbar dubbelmacka.
Dom vann tydligen, damerna alltså. 1-0 mot Colombia. Den colombianska burväktaren sägs vara dopad. Lik förbannat lär hon inte nå upp till ribban på ett elvamanna-mål. Valderama rullar nog en extra fet ikv när han skäms tillsammans med sina landsmän.
/ J som i Japp Stam
Kärringarna på Ica
Buenos noches eller vad f-n man nu säger här nere.
Kif:s representant i spanien kan glatt meddela att
vädret är varmt och att ett framtida sammarbete med
den lokala fotbollsklubben, Torreveija, ligger
i pipen.
När jag skriver detta är jag synnerligen överförfriskad
av whiskey och sangria, men är fortfarande tillräckligt
klar för att kunna redogöra om mitt första riktiga störningsmoment här.
Jag talar som ni säkert redan förstått om kärringarna på
ica. Så mycket mer irriterande än hemma på grund av den omfattande
språkförbistringen som råder i detta u-land. Mitt enda
hopp att överleva denna landsflykt med mina mentala
krafter i behåll verkar vara en ständig promillehalt över
1.0.
Det hela började i dag när jag var och handlade på stadens
motsvarighet till Ica maxi, och fittan som sitter i kassan
vägrar ta betalt för mina tre påsar frukt (till sangrian
naturligtvis) och helt fräckt hänvisar mig till att på eget
bevåg gå och få frukten vägd och märkt. Kärringen på andra sidan
kassan kastar vad jag antar är hånfulla smädelser på
spanska efter mig när jag lommar därifrån.
När jag är tillbaka med min vägda frukt hamnar jag såklart
bakom den (antar jag) typiska spanska familjen som genom
klassiskt tjyv och rackarspel lyckas smussla in hela släktens
sammlade veckohandling framför mig i kön.
Med reservation för eventuella stavfel.
Sangria 4 life
The man with the plan,
Mr. Mackanovich
Inför kvällens match!
En känsla av tomhet smyger sig på dagar som denna.
Sol i sverige igen!
/S som i Silvinho
